Haft ett allvarligt samtal med min skrivpedagog idag. (nej, det betyder inte att jag är efterbliven på att skriva och behöver experthjälp på området.)
Mycket givande, måste jag säga, till och med om han inte bjudit på godis. (Som jag tvingade honom att köpa. Go me!)
Känner att jag faktiskt fick tillbaka förtroenden för första kapitlet. Han påpekade bra saker som borde ändras för att underlätta för läsaren och för att ge mer sammanhållning, samtidigt som han lyssnade när jag förklarade hur jag tänkt.
Med tanke på att han är en wordnerd så blev jag också glatt överraskad när jag fick förklara några av orden för honom också. (hoho! *gottar sig*)

Nu funderar jag på om jag ska skriva ut de andra kapitlen också och gå igenom dem med honom ikväll eller om jag är för lat för att ta mig in till biblioteket. Först ska jag i alla fall på möte med skoltidningen, men det verkar som att det bara är jag och Sofie som kommer.
Suck.




En bild!

Idag har varit världens längsta dag, på länge.
Åkte hem till mor och far igår tillsammans med min kära sambo. Vi spenderade natten där och gick upp klockan sex imorse för att klämma in alla flickorna i bilen.
Sedan bar det av till Ullared och Gekås!

Det blev mycket shopping, alldeles för mycket pengar spenderades på kläder och annat tjafs.
Blev överlycklig när jag provade en jättesöt kjol i storlek 34 och jag upptäckte att den satt perfekt!
Ska vara mycket snygglig i den en dag framöver.

Har också köpt en massa underkläder och strumpor, bara för att det är så himla billigt där.
(ett par nya skor blev det också, minsann.)

Vi var hemma igen i Kristianstad vid sju. Jag och Sofie tänkte givetvis vara smarta och ta första tåget hem, sova i egen säng och sådant kan vara ganska skönt efter en hel dag med shopping.
Dessvärre var tåget försenat.
45 minuter.
ARGH!
Det är så att man vill skrika, eller slå någon.

När tåget väl kom hamnade vi givetvis vid ett par fjortisar som var de mest blåsta ungarna jag träffat på länge alltså.
Halvvägs till Karlskrona började den ena av dem dilla om att tåget var på väg åt fel håll.
...
Ojdå, lokföraren glömde visst svänga i förra korsningen. Kattsingen också, nu hamnar vi ju fel!
Idioter.

Jag och Sofie roade oss med att citera the Birds, Pride and Prejudice och Laundry Day.
Stackars fjortisarna undrade nog vad det var för fel i huvudet på oss när vi satte igång att asgarva åt något så simpelt som:
"There goes my Jackdaw."

Nu ska jag sova... imorgon blir det workshop i Ronneby. Jag undrar om man kanske kan skriva något om det till skoltidningen. Måste dock göra färdigt min artikel om BCA först. Gnh.

Snart ska man ta bussen ut till kungsmarken och för första gången besöka Joels lägenhet.
Det blir fest ikväll, eftersom han har blivit ett år äldre!
Man är utrustad med urläcker klänning och ser verkligen fabulöst vacker ut, om man får säga det själv.



De här snygga skorna ska man ha på sig ikväll! Moahahaha!

Idag har det varit victoriana dag. Har läst hela den tjocka pärmen med berättelser om Markis Sinclair och hans Markisinna Givetvis har jag då också fått dille på viktorianska kläder, så som klänningar, kjolar, korsetter och dylikt.
Google är min bästa vän, i alla lägen utom kanske detta.

Ska nog dra in till biblioteket imorgon för att se om det finns några böcker på biblioteket om sömnad och viktorianska kläder.
Snubblade i alla fall över den här länken: http://katafalk.wordpress.com/2009/03/14/how-to-sew-a-victorian-skirt/
Jag funderade på om man kanske kunde sätta tänderna i den. Det verkar ganska simpelt när jag läser beskrivningen och tittar på bilderna i alla fall.
Skulle till exempel kunna göra en som är knälång istället för hellång, så att man mer kan ha den till vardags.

Har hittat en massa ställen där man kan köpa mönster, men vetifan om jag vill lägga ut en massa pengar på sådant. Borde det inte gå att hitta gratis någonstans? Finns kanske på biblioteket...

Folk med intressen för handarbeten och annat krafs måste bli bättre på att dela med sig av sina saker på piratebay. Hmpf.
Hur ska annars en fattig liten student få tag i saker och ting?!

Senaste mangan jag läste fick mig att tänka på en liten scen jag skrev för något år sedan.
Medverkande;
Danyael, Kejsarinna av Khell.
Zare, livvakt och Danis barndomsvän.
"Han", ytterligare en livvakt och Zares tvillingbror.

---

– Vet du varför han alltid fick vara först, Zare? Det är inte för att han var äldre än dig, som jag alltid hävdat...
– Så varför, Dani?
– Han kom inte hem med lika hiskeliga ärr som du.
– Han kom hem utan huvud istället...
Luften är kylig och klar, som om den låtit sig påverkas av deras ord och upprörda känslor.
– Någonting fattas... viskar hon tillslut efter en lång stunds tryckande tystnad. Jag är alldeles tom inombords... tänk om det var han? Min enda chans till evig lycka. Åh, Zare, hur vet man när man älskar någon?
– ...ingen behöver veta vilken broder det var som dog... inte ens du...
Hon stirrar på honom.
– Zare, det...
– Jag vet, avbryter han genast och vänder sig bort. Du kan inte. Jag vet. Dumt att ens nämna det... Jag ber om ursäkt.

---

Tänker också automatiskt på Akim och Micha.
Pojkarna Rulov har ju aldrig varit särdeles riktiga i huvudet.
Det är deras fars fel, det är i alla fall vad alla skyller på.
Det jag har i tankarna är nog dock någonting som skulle fungera bättre med Despiens personlighet än med Akims egentligen. (Despien har för övrigt två bröder, Marc och Paris. De är trillingar.)
Ungefär såhär:

- Marc... du beter dig underligt, viskar flickan när han trycker henne mot tegelväggen, men hon kämpar inte emot.
Istället virar hon armarna om hans hals och trycker sig mot honom när han kysser henne längs halsen.
- Nej då, jag vill bara vara nära dig lite... mumlar han övertalande.
- Har... ah... har det hänt något? D-du vill aldrig... kela såhär annars...
Han ler mot hennes hud och tänker att hon ska vara glad att hon är alldeles för upptagen med att få hans fingrar innanför sina trosor för att märka något. Det är svårt att låtsas vara söte, snälle Marc när man har ett sadistiskt flin i ansiktet. Tack, farfar för det arvet.
- Despien? Hörs en manlig röst bakom dem. Vad håller du på m... Lindsay?!
Flickan i hans armar stelnar till. Det tar henne ett ögonblick att absorbera chocken innan hon försöker skjuta honom ifrån sig. Despien känner tillfredställelsen som ett rus i huvudet när han släpper henne och vänder sig mot sin bror.
- Marc?! flämtar flickan innan hon stirrar som om hennes ögon var på väg ut ur huvudet.
- God kväll, Marc, Despien behöver inte tvinga sin röst att låta ömsint och len. Jag förmodar att den här tillhör dig?
- Vad..? Fy fan... helvete... Marc knyter händerna.
- Hon slog sig ner intill mig i baren och började klänga samtidigt som hon stönade ditt namn i örat på mig, berättar Despien obekymrat och tar ett steg närmre brodern. Jag kunde inte motstå frestelsen...
- Vad i helvete har du gjort?!
- Jag? Om hon verkligen älskade dig skulle hon kunnat se skillnad på oss. Inte sant, storebror?
Flickan kvider svagt och försöker pressa fram ursäkter. Marc fäster blicken på sina skor. Nonchalant virar Despien armen om hans axlar.
- Jag tror inte att vi ses mer, Linds, men det var kul så länge det varade!
Despien föser med sig sin bror ut ur gränden, lämnar den snyftande flickan att försöka rätta till sina kläder. Ruset får det att susa i öronen på honom, starkare än cigaretter, snabbare än alkohol och lagligare än droger. Jag undrar om morfar blir lika hög av att manipulera tråkmånsarna i parlamentet... antagligen.


Nå, det var allt för ikväll. Nu ska man äntligen sova.

Eftersom Sofie har lagt upp en bild på Yohei från Shichinin no Samurai så får jag väl lägga upp en på vår andra favoritkaraktär! Eller ja, min i alla fall. Alla samuraierna var lite knäppa faktiskt.



Detta är Kyuzo, aka Mr Scarface. (eftersom de pratade så snabbt och grötigt på filmen att vi inte kunde höra vad de hette.)
Visst är han cool!

Jag har letat i tio minuter efter ett videoklipp som visar precis hur jag känner mig just nu.
Jag vet precis vilket jag ville visa också, men den enda videosnutten som jag hittade på youtube laggar givetvis till precis på den scenen jag är ute efter.

Nå, det är i alla fall en scen från Gormenghast, Steerpike (allas vår högt älskade Jonathan Rhys Meyers) har lyckats rymma från köket och har tagit sig upp på ett tak så att han överblickar hela Gormenghast. Han sträcker armarna mot himlen, kastar huvudet tillbaka och vrålar "FREEDOM!" med sina lungors fulla kraft.

I alla fall är det vad jag inbillat mig att han skriker, men eftersom jag inte lyckades hitta ett fungerande klipp på youtube så kan jag inte vara säker.

Förövrigt är män sjukt snygga i uniform. Jag ska tvinga alla mina manliga karaktärer att ha uniform alltid.

Jag är officielt en blurker. För er som inte vet vad en blurker är, så kan jag förklara.

Blurker: A blog lurker. Someone who reads a lot of blogs but never posts any comments.

Källa:Urban Dictionary

Borde egentligen sluta, eftersom det är en hemskt dålig vana. Och inte ens någonting som man får ut så värst mycket av. Intelligensnivån på de bloggar jag råkar landa på överstiger inte den hos en efterbliven femåring. Denna eviga hysteri kring bloggar och bloggare, det är bara rena cirkusen.
Allting handlar om uppmärksamhet.
Nå, för att vara rättvis så handlar väl allting i livet egentligen om uppmärksamhet, det finns bara olika grader av det.

På tal om uppmärksamhet så hade jag en trevligt konversation med Josef på msn idag. (typ, nu, pågående.)
Han fick mig att skriva en lista på topp tio egenskaper en kille ska besitta, enligt mig.
Med andra ord hur min drömkille ska se ut! Här är en uppsnyggad och något uppdaterad version.

Tio punkter/egenskaper min drömkille ska besitta:

1. Inga medicinska fel. Okej, det låter kanske ganska opersonligt och man kan ju inte hjälpa vem man blir kär i och allt sådant tjafs. Vadå, ska jag dumpa killen om han sedan visar sig ha någon dold sjukdom? Givetvis inte. I en utopisk värld skulle vi inte behöva vara sjuka, men så är det tyvärr. I och med min egen sjukdom så vill jag helst ha någon som är frisk. Större chans då att eventuella avkommer oss emellan kommer att vara friska och slippa dras med mina gener.

 

2. Helst inte en massa jobbigt psykiskt bagage som man måste hantera hela tiden. Kanske också ett väldigt opersonligt uttalande egentligen och jag är inte riktigt säker på att jag egentligen kan förklara vad jag menar med det. Jag vill inte ha en kille som är så osäker på sig själv att han blir svartsjuk så fort jag umgås några timmar med mina vänner. Helst ska han ha egna vänner som han vill umgås med då och då och inte bara ha mig. En social varelse som man kan lämna ensam på en fest i två minuter utan att behöva oroa sig för att han sitter ensam. (Beror givetvis på vad för sorts fest det handlar om va, men jag tror att det framkommer vad jag menar.)

 

3. Han ska ha ett intresse av att göra något med sitt liv. Helst någonting som han kan tjäna pengar på så att han kan hjälpa mig försörja oss och vår familj, varesig den består av en hund, två barn eller fem guldfiskar.

 

4. Han ska givetvis vara snäll och omtänksam.

 

5. Han ska helst vara romantisk. Kanske väcka mig på morgonen med en kopp te och en kyss. (Givetvis inte varje morgon, måste ju vara rimligt också.) Eller överraska mig med att laga middag med levande ljus. Det behöver inte vara överdrivna saker, lite vardagsromantik bara.

 

6. Han ska vara smart. Intelligent. Han behöver inte tvunget vara intresserad av litteratur, men han ska inte vara någon ytlig drummel vars enda intresse är att gå på fjortisfest... Gärna en musiker. En gamer går också bra, lite sådär lagom. Inte "hej-jag-bor-i-min-mammas-källare-och-spelar-WoW-24/7".

 

7. Respekt. Han ska ha respekt för alla hundra personligheter som bor i mitt huvud och lyssna intresserat när jag pratar om dem även om han tycker att det är tråkigt. Han vet att jag ger honom samma respekt när han vill prata om något av sina intressen som kanske inte är någonting som jag är så inne på. Respekt helt enkelt.

 

8. Han ska ta hand om sig själv. Hygieniskt och sådant. Han behöver inte vara någon träningsnarkoman eller så, jag tycker inte direkt att det är skitkul att träna. Men mer av hälsoskäl än att han måste ha en kropp som en bodybuilder. Man skulle kanske kunna ta danslektioner tillsammans för att röra på sig regelbundet? Något sådant.

 

9. Jag vill gifta mig och jag vill skaffa barn. Inte nu på en gång givetvis, men i framtiden. Det ideala är ifall han vill det också, om han kan tänka sig det i framtiden eller om jag kan övertala honom med tiden.

 

10. Han ska inte vara ett plåster. Pussas och hålla handen offentligt har jag ingenting emot men han ska inse i vilket sammanhang det passar sig och i vilket det inte passar sig. Grovhångla på Faster Elsas 50-års fest inför släktingar och vänner är inte att rekomendera.

Jag undrar om man kan trycka en t-shirt med den här listan på ryggen när man går ut på krogen för att ragga. Eller om man kan ge ut små informationsbroschyrer när killarna tar kontakt. Det hade ju sparat en helvetes massa tid på den ytliga singelmarknaden.

Inte skrivit någonting på tre dagar. Jo, givetvis har jag skrivit saker, men jag har inte skrivit på flera dagar!
Det bara... går inte. Jag vet vad problemet beror på, men jag vetifan hur jag ska kunna avhjälpa det.
Jo, det vet jag väl egentligen också, men jag vill inte behöva ignorera min text i ett halvår i hopp om att skrivkrampen ska lossna!
Mest av allt vill jag bara slänga skiten och börja om på nytt.

Så, jag kollade igenom min dator efter lösningar på mina problem. Och jag fann något intressant.
Här är ett litet smakprov, modifierat för mitt eget bruk.



Den här artikeln ska jag läsa varje gång jag känner att allting bara blir bajs.
Läste den nyss två gånger och känner mig redan mycket bättre.
Får väl se om jag kan få något gjort imorgon.
Annars kan jag alltid läsa igenom det hav av artiklar som jag hittade på datorn, som handlar om skrivande.
Någonting där borde ju åtminstone kunna förbättra mitt skapande.

*i ett nergånget hus någonstans*
"Trevligt att se dig på benen igen."
"Käften."
"Har den lille solstrålen vaknat på fel sida?"
"Dra åt helvete."
"Jag försöker bara vara trevlig, vad är ditt jävla problem?"
"Mitt problem? Mitt problem är att den horan satte en pil i röven på mig igår!"
"Jag vet, det var jag som drog ut den åt dig."
"Så vad fan skrattar du åt då? Jag kommer inte att kunna sitta på flera dagar!"
"Det finns värre saker att få i röven, om du frågar mig."
"Det gör jag inte."
"Tar saker i röven? Är du säker? Tycker att du ser ut som en..."
"Frågar dig! Jag frågar inte dig! Herregud, kan man få lite frukost på det här stället eller? Helst innan dina skämt får mig att dö av uttråkning."
"Ska solstrålen inta sin frukost stående? Det finns gott om lediga bord."
"För helvete..."

---

Två karaktärer som ännu inte fått varken namn eller egentliga personligheter än.
Jag skulle vilja använda James/Jamie, men det känns inte riktigt som att det passar. Karaktärerna brukar vara rätt duktiga på att döpa sig själva när tiden är rätt.

Nu ska jag göra min läxa. Vid ett börjar vid ett, så har gott om tid på mig. Och läxan är inte en läxa egentligen, heller. Vi ska bara pilla med koden.

Gusten firar födelsedag idag, så vi ger honom ett grattis på födelsedagen!

Loggade in på Aion för några minuter sedan bara för att få en server maintenance i ansiktet.
Inte allt för roande. Tio minuter senare så gick servern ner och spelet blev inställt.
Vad gör man då nu?
Ja, det återstår att se...

 

Fick en sådan där obehaglig insikt igår. Att allt jag skrivit de senaste dagarna var platt, innehålslöst och tråkigt.
Var tvungen att stänga datorn för att hindra mig själv från att antingen radera allting på en gång, eller läsa igenom det och verkligen inse att det suger.

Klämde också fram en ny historia i ren panik, bara för att göra någonting som var mer... mer än det gamla.
Den får dock ligga på hyllan tills det andra är klart.
Dåligt eller inte...
Känns som att jag måste få ur mig den här historien för att kunna börja på något annat. Annars kommer den bara ligga och äta på mig.

Råkade nästan beställa nya böcker igår också. Lyckades med knapp nöd hejda mig. Jag har ju redan böcker som ligger här och som vill bli lästa. Ingen brådska med att köpa nya.

Ska spela med Jim ikväll. Lite avtrubbande monsterdödande kanske kan få tillbaka mig på rätt spår. Det är alltid bra att ta lite pauser då och då så att man får prespektiv på saker och ting.

Folk som har tråkigt idag ska kolla in The Very Secret Diaries. Underhållande parodi på LotR.
Nu ska jag sätta tänderna i älskade Raphie igen.

"Oh, man there's a marathon of Beaches running tomorrow night. Can we go after ten so I can see it once all the way through?"
Everyone in the room turned to the blond-and-black haired guy, who was propped in the corner, massive arms over his chest.
"What," he said. "Look, it's not Mary Tyler Moore, 'kay? So you can 't give me shit."
Vishous, the one with the black glove on his hand, glared across the room. "It's worse than Mary Tyler Moore. And to call you and idiot would be an insult to half-wits around the world."
"Are you kidding me? Bette Midler rocks. And I love the ocean. Sue me."
Vishous glanced at the king. "You told me I could beat him. You promised."
"As soon as you come home," Wrath said as he got to his feet, "we'll hang him up by his armpits in the gym and you can use him as a punching bag."
"Thank you, baby Jesus."
Blond-and-Black shook his head. "I swear, one of these days I'm going to leave."
As one, the Brothers all pointed to the open door and let silence speak for itself.
"You guys suck."

— J.R. Ward (Lover Avenged)

---

Insåg alldeles nyss att David Eddings är död. Han dog i somras. Den 2:e Juni. Känns väldigt sorgligt, han stod för en stor del av underhållningen under mina tidiga tonår. Det var hans böcker som fick mig att börja läsa och älska fantasy, och på den vägen har jag fortsatt.
En av mina stora inspirationskällor. Dags att läsa om alla hans böcker, en tribut till en stor mans bortgång.

Guh, fick skrämselhicka precis innan jag gick och lade mig igår. Fick för mig att jag skulle öppna kapitel två och läsa igenom det innan sängdags, bara för att inse att hälften saknades!
Argh!
Vad gör man?!
Jo, man hör av sig till sin Jim och frågar honom om han mot förmodan har sparat den där biten text någonstans mellan alla sina rensningar och formatera C:\
Som tur var så hade han det! Han hade kvar skiten och han mindes till och med var han hade den så jag fick den på fem sekunder.
Så snabb service får man inte ens på McDonalds!
Därför måste vi fira med ett provsmak från detta underbara, glömda kapitel.

---

Kapitel *2*

Jag är den världsomtalade Raphayel De'qard, alla kvinnor begär mig och alla män önskar att de var som mig. Förutom att vara en del av alla kvinnors dagdrömmar och hemliga fantasier så är jag också en av prins Thadiel Dakas livvakter, och tillsammans med mina tre vapenbröder finns jag alltid vid hans sida oavsett hur farlig situationen är. Hur oerhört som det än låter så har jag tyvärr inte alltid varit en del av hans höghets livvakt, och jag förstår ärligt talat inte hur han klarade sig utan mig innan...

   Jag växte upp ute på en farm tillsammans med mina fyra systrar, söta flickor som verkligen kunde hittat sig bättre makar än dem de har nu men säger jag det högt så slår de väl mig. Yngsta barnet och enda sonen i familjen, det är jag, och min far var noga med att lära mig allting om hur man ska sköta en farm. Kor, grisar och får... så grödor, skörda grödor och sedan sälja samma grödor inne i byn. Inte direkt en värdig sysselsättning för någon vars öde det är att vara begärd av alla kvinnor.

   Det smärtar mig att säga men jag bodde faktiskt på den där farmen i tretton år av mitt liv, utan att ens veta vilken ände av ett svärd man ska hålla i och vilken man ska sticka i sin motståndare! Detta rättade dock till sig så fort min äldsta syster gifte sig, inte med en bonde ska jag kanske tillägga utan snarare med mannen som förändrade mitt liv. Han hette Drogo, och han gifte sig antagligen med min syster bara för att hon var ung, och hon gifte sig antagligen med honom bara för att han hade pengar och ett gott rykte.

   Han var en före detta officerare ur konungens armé, som fick ta avsked på grund av en lättare skada, enligt honom själv. Det flesta andra tycker att det är lite jobbigare än så att förlora en arm men han verkade snarare mest irriterad för att han inte fick fortsätta med någonting han älskar. Därför var han säkert väldigt tacksam när jag bevärdigade honom med min uppmärksamhet, och min törst för kunskap imponerade säkert också på honom.

   Han lärde mig allt jag kan och jag är skyldig honom mycket för den hjälp han givit mig! Okej, jag ska vara ärlig... gubben lärde mig aldrig mer än grunderna, och knappt ens det. Jag var tydligen inte tillräckligt begåvad för hans smak. Bah! Vad vet en sådan som han om verklig talang? Det var frustrationen som till slut drev mig hemifrån och jag begav mig till huvudstaden för att söka anställning i vår nådige konungs armé. Om en sådan som min systers man lyckades nå en officers post så måste kommer ju en man med min begåvning att snart utses till en av Hans Majestäts personliga krigsrådgivare.

   Förvånansvärt nog så blev jag utkastad. ”Vi behöver inte bondtölpar, vi behöver soldater,” sade rekryteringsmannen. Bara att tänka på det gör mig fortfarande förbannad! Hur kan man behandla landets störste svärdsmästare med sådant förakt? Thadiel lät sparka honom senare... Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som när jag såg hans misstrogna min, när Thad sa åt honom att hämta ut sin sista lön och sedan försvinna.

   För att återgå till historien om min händelserika barndom så gav jag i alla fall inte upp bara för att en idiot kastade ut mig i rännstenen. Varifrån jag fick idén att bryta mig in i palatset för att tala med konungen själv om detta oerhörda som hänt mig vet jag inte, och jag inser nu i efterhand att den idén antagligen inte var vidare genomtänkt. Just då lät det dock som en utmärkt plan! Dessutom var det inte vidare svårt att smyga sig in i palatsträdgården, något som jag givetvis påpekat för min prins men som han fortfarande inte har gjort något åt. Jag svär, den mannen VILL bli lönnmördad! Det är tur att han har mig att vakta ryggen åt honom, för inte gör han det själv...

---

Lille Raphie ska få mer uppmärksamhet idag, har jag bestämt. Efter att jag har skrivit den lilla sammanfattningen om Danele. Den har legat och ätit på mig hela morgonen när jag försökte halvsova.
Dumma, envisa kvinna som vill ha uppmärksamhet!

Hehe Jim har inte så höga tankar om den lille prinslingen.
Vilket är väldigt förståeligt.

Mitt Aion account har blivit bannat av någon anledning. -.-
Skickade ett mejl till NCsoft och frågade "WTF're u doin' mate?!"
Får väl se om man får ett svar.

Ska försöka skriva lite så länge.
Nästa kapitel är verkligen lite spännande!

Just nu sitter jag och tittar längtansfullt på ett chippat Wii.
Får se hur ekonomin ligger efter jul, då kanske det kan bli en lite sen julklapp till en själv! :D

Gnh, varit i skolan från ett och fram tills nu.
Såg Fellinis 8½.
Väldigt intressant film faktiskt.
Speciellt hur han använder musik och Saraghinas framträdande är min favoritscen, tätt följd av harem-scenen. 

Ska väl försöka orka laga lite mat nu också. Är alldeles stel i nacken efter att ha suttit i klassrummet och tittat på film. Inte kul.

Ett av problemen med att sitta i soffan med laptopen istället för att sitta vid ett skrivbord är onekligen att man inte kan ha en kopp med någon drickbar vätska intill sig. Man måste ha den på bordet och således sträcka sig efter den.
Jobbigt och distraherande.
Koppen kan inte heller stå i soffan, för då riskerar den att välta och då blir det inte roligt för någon. Speciellt inte mig som istället för att ägna mig åt att skriva då måste städa. Onödigt slösande med energi.

Där med inte sagt att jag inte får lika mycket gjort när jag sitter i soffan som när jag sitter vid skrivbordet, för dte får jag. Det är bara de där små sakerna som saknas...

Skrev färdigt nästan två kapitel igår, och innan jag lade mig började jag planera story arch two. Fortsätter jag i den här takten kommer jag mycket snart att vara färdig med första delen. Det känns faktiskt lite spännande, måste jag erkänna.



(uppdateringarna har varit dåliga här på sistone, jag önskar att jag kunde säga att jag varit så upptagen att jag inte hunnit med, men jag har helt enkelt inte pallat. Lat, javisst. Får väl se om jag kan hålla igång det lite mer regelbundet i framtiden. ^^)