Jag snubblade över en femtonårig tjejs blogg. Den handlade om hennes sjukdom.
Den är i samma kategori sjukdomar som min egen och det fick mig givetvis att tänka.
Jag är i och för sig av den inställningen att min sjukdom inte är så himla farlig. Det finns inte mycket jag inte kan göra, om jag verkligen vill. Visst, det gör kanske ont före/under/efter men... det är ju någonting jag lärt mig leva med.
Det finns ju alltid de som har det värre, och att se det så hjälper mig att inte deppa ihop. Men visst är det jobbigt när man är mitt inne i ett skov och man kan knappt andas för att det gör ont och man ska behöva vara hos doktorn och få sprutor och gå igenom hela är-det-inte-dags-att-du-blir-vuxen-och-lägger-av-med-den-där-medicinen-för-barn-så-att-det-här-inte-behöver-ta-en-hel-dag-utan-är-klart-på-en-timme-rutinen.
Nej tack. Jag är gärna duktigt borta när ni sticker nålar i mina leder. Speciellt när jag blir stucken två gånger innan ni inser att ni måste gå in i en annan vinkel på grunda av strukturförändringar i mitt knä.
Men, tredje gången gillt säger man ju.

(fy, fan, kände mig som en superhjälte då. När de inte kom in första gången frågade de om vi skulle avbryta men jag ville köra tills det blev klart. När jag ändå ligger där och plågas ska det fan i mig bli bättre när jag går där ifrån också.)

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget. Kanske ville jag säga att enligt mig så blir inte problemen bättre eller lättare bara för att man pratar om dem hela, hela tiden. Det är vad man gör som räknas.
Man kan inte bota sig själv, fine. Men det finns alltid någonting man kan göra.

Jag kommer aldrig att bli frisk, om det inte händer något revolutionerande inom medicinen de kommande åren, vilket inte är helt omöjligt. Men att aldrig blir frisk är ingenting som kommer att hindra mig från att leva ett lyckligt och härligt liv.

Man ska inte låta sig definieras av sin sjukdom, och man ska inte mäta sitt liv i sjukdomsdagar. Man ska mäta det i lyckliga stunder som man spenderar med människor man älskar, när man gör saker man älskar.

Livet är för kort för att man ska fylla sitt badkar med skit.