Han minns inte mycket av själva ceremonin. Från det ögonblick som William lämnade över
Silya, när hennes fingrar slöt sig om Nathaniels är allting suddigt. Deras löften till varandra är
som ett dovt surrande under vattnet. Han kan inte fokusera, inte tänka. Det enda han vet är att
det är fel, så fel, av henne att stå där framme och svära att tillhöra någon annan ”tills döden
skiljer dem åt.” I oskuldsfullaste vitt, trots det som växer inom henne.
   Det är först på mottagningen efteråt, i det där stora, magnifika Monfey Manor, som han
lyckas samla sig. Som vanligt med hjälp av ett glas whiskey, för varför ska man ändra på
vanor som bevisligen fungerar så bra? Så han dricker sin whiskey och ignorerar skickligt sin
mors ogillande blickar. Ingen mening med att låta surkärringen förstöra god whiskey.
   Hans vackra syster inleder den första dansen för kvällen tillsammans med sin nye make. Till
och med Rafael måste erkänna att de rör sig väldigt elegant tillsammans. Undrar om de är lika
eleganta i sängen… han tömmer sitt glas. Tänk så skönt det hade varit att knuffa den där
löjligt stora bröllopstårtan i huvudet på Nathaniel. Han leker med den tanken i sällskap med
sin andra whiskey när han blir avbruten.
   - Ska du inte dansa?
   Rafael suckar svagt och vänder blicken till sin äldre bror. Den här gången är det torrbollen
Christian som lägger sig i. För det är det som han gör bäst, dikterar andras liv istället för att
skaffa ett eget.
   - Jag tvivlar på att någon av de fina damerna här vill dansa med mig, säger han lojt och
snurrar sitt glas mellan fingrarna så att den bärnstensfärgade vätskan nästan skvalpar
över kanten. Vem tycker du att jag ska lägga an på, broder min?
   - Catharina Shaftesbury, svarar Christian utan att tveka.
   Rafael höjer ett ögonbryn mot honom. Svaret kom alldeles för snabbt för hans smak. Som om
hans bror verkligen gått och funderat ut vem som skulle vara lämpligast. Frågan är bara;
lämpligast till vad?
   - Shaftesbury… syster till Adeline? Han kan inte hindra ett belåtet leende.
   - Ja, bekräftar Christian kort. Det är hon som står där borta vid terrassdörrarna. Gentlemannen
är Anthony Shaftesbury, hennes bror och förmyndare.
   Rafael bryr sig inte ens om att försöka hitta flicksnärtan i havet av gäster. Han tänker ju inte
dansa med henne ändå.
   - Vad hände med Adeline? Jag tyckte om henne.
   - … Anthony skickade henne till Paris.
   - Åh. Så tråkigt.
   Han tömmer sitt glas och styr stegen mot baren för att få sig ett nytt. Christian följer efter
honom som en igel, fast besluten att få sin vilja igenom.
   - Bjud upp henne. För en gångs skull kan du väl underhålla dig med en respektabel ung
kvinna!
   Rafael ger honom ett rovdjursaktigt leende och räcker över sitt tomma glas till bartendern.
   - Du skulle bara veta hur många respektabla unga kvinnor jag har underhållit mig med,
käre bror, säger han lent och lutar sig mot baren. Ska jag ge dig en lista?
   Det känns hemskt bra att se Christian blir röd som en kräfta i ansiktet. Om det beror på att han
blir generad eller arg är svårt att säga. Antagligen lite av båda.
   - Du är en skam för den här familjen, väser han lågt.
   - Vad nu då? Är det mitt fel att dina respektabla damer egentligen är billiga slampor?
   Rafael ler och tar en sipp av sitt påfyllda glas.
   - Det är tråkigt att höra att ni inte håller kvinnosläktet i så högt anseende, herr Silver,
inskjuter en sval röst. Speciellt som ni själv inte direkt är en kandidat till posten som
den perfekte manlige individen.
   Han sätter whiskeyn i halsen. Christians ögon ser ut att vara på väg ut ur sina hålor. Långsamt
vänder de båda bröderna sig till den här nya deltagaren av deras diskussion.
   - Och vem tror du att du är? Rafael höjer ett ögonbryn mot kvinnan, studerar henne
ingående från topp till tå.
   Hon är inte så lång, kanske ett par centimeter kortare än Silya, med honungsblont hår. Avgjort
inte lika vackert som Silyas silvriga lockar. Hennes klänning är ljusgrön, väldigt smickrande
till hennes petita figur men den följer inte direkt årets mode. Eller förra årets heller för den
delen. När hans blick återvänder till hennes ansikte slås han av hur otroligt blå hennes ögon är.
Hon räcker honom handen med ett kyligt leende.
   - Catharina Shaftesbury. Ni måste vara Rafael Silver.
   - Alldeles korrekt, fröken Shaftesbury.
   Med en elegant, inövad rörelse fångar han hennes hand, lutar sig över den. Han kan se hur
hon får gåshud över handleden och antagligen ända upp till axeln när hans varma andedräkt
stryker mot hennes fingrar. Ett hjärtslag, två. Han trycker en fjäderlätt kyss på hennes bleka
hud innan han rätar på sig, släpper hennes hand. Hon ser inte fullt lika stursk ut längre, och
han tillåter sig ett triumferande leende.
   - Angenämt att göra er bekantskap, säger han artigt och sätter en armbåge i sidan på sin
storebror. Har fröken träffat min bror, Christian Silver?
   - Jag… jag… börjar hon stammande.
   - Inte? Då måste ni ju bara byta några ord med honom! Han är en väldigt intressant
individ när man kommer honom närmre, säger Rafael entusiastsikt och knuffar fram
sin bror igen
   Christian lyckas slita blicken från den unga kvinnan och ger honom en mördande blick.
Rafael bara blinkar åt honom innan han vänder på klacken och försvinner bland gästerna. Rätt
åt dig, din åsna, tänker han roat och tömmer sitt glas.
   Han styr stegen mot utgången, ställer som i förbigående ifrån sig sitt glas på en dyrbar byrå
ute i hallen. Om han har tur blir det kanske fläckar. Lika bra att avlägsna sig nu, tänker han
medan han får sin rock av en tjänare. För om jag måste stanna för att se den där grisen ta med
sig min ljuvliga lillasyster upp på övervåningen så kommer jag inte bara kasta den absurda
tårtan i huvudet på honom utan antagligen försöka skära ut hans lever med tårtspaden också.
Sådant vildsint beteende hade säkert fått alla sinnessvaga kvinnor i lokalen att svimma av
förskräckelse.
   Han flinar lite för sig själv när han går ute genom ytterdörren. På trappan tänder han en
cigarett. Och det hade fått min söta Silya att bli rasande på mig. Utan att bry sig om att hon
antagligen också blir rasande när hon upptäcker att han har smitit från hennes perfekta
bröllopsmottagning utan att ens ta farväl sätter han kurs mot centrum. Dags att leta upp lite
lättsam underhållning.