Waking up, my head is spinning. A dream in a dream in a dream.

Jag står inte ut med tanken på att Kallian faktiskt inte är min på riktigt.
Det gör mig så sorgsen. Jag älskar henne så mycket att jag faktiskt överväger att spela igenom spelet en gång till med henne.
Känner mig tom, nu när det är över. Det var så väldigt, väldigt episkt.


"Ah, Zevran, my love... how will you survive without me?"